Plötsligt så händer det.

Idag på morgonen gav jag mig ut att springa i Åbysäcken. De som känner till den vet att det är ett trevligt kuperat friluftsspår i Hackefors som ger möjlighet att välja olika distanser från 2 – 6 km ute i skogen.

Tidigare föredrog jag alltid att springa på asfalt, för att det på något sätt kändes enklare – fanns strax utanför dörren och jämt så man inte behöver fundera på vart man sätter fötterna.

För sisådär 1,5 år sedan lyckades jag dock förstöra högra foten ganska rejält. Effekten var ganska momentan men hade varit under uppbyggnad under många år, med misshandel av fötterna genom att alltid gå i högklackad och smala skor och med fel belastning.

I alla fall konstaterades det att jag hade 1) delvist uttrampad hälkudde, 2) nedtrampat framfot och 3) hälsporre ovanpå den soppan. Slutsprunget på länge för min del insåg jag. Sedan dess har jag försökt rehabilitera foten på olika sätt och har jobbat med att tejpa foten, specialinlägg och smörj med Djävulskloolja och Hajkräm.

I våras kom jag så smått igång att springa igen. Inget stort och inget med tidtagning, men i alla fall rörelse i en löpande gångart. Då i den underbara Åbysäcken i stället för på asfalt. Perfekt med mjukt underlag och kuperat så jag uppförsbacke skonade hälen avsevärd. Och mycket uppförsbacke är det. Jag har en fitbit och när jag springer 5 kms rundan kommer jag nära en stigning på totalt 50 våningar. Och så går det lika mycket neråt.

Men till saken – Då jag var ute i morse insåg jag efter de första par km att jag sprang SMÄRTFRITT. Det kändes ingenting i foten och jag kom in det underbara som kallas FLOW….Ja – plötsligt så händer det.

Trevlig helg på er alla

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *